August Perlström och tragedin i Kaskolet 1923

I tidskriften Finnmarken Förr och Nu 1995:2 finns en trevlig och intressant artikel av Åke Pettersson ”Kaskolet eller Lövåsen” som handlar om livet i torpet Kaskolet i Grangärde finnmark under första halvan av 1900-talet. I inledningen nämns att den för författaren först kände som bodde i Kaskolet hette August Perlström, av okänd anledning hängde sig i Kaskoletladan. Den här artikeln handlar om denne August Perlströms och hans, även för den tiden, ovanligt hårda och minst sagt annorlunda uppväxt.

August Perlström föddes 21 maj 1861 i det ensligt belägna torpet Asien i Gåsborns socken i
Värmland, som Anna Larsdotters 7:e barn. Asien låg nära gränsen mot Dalarna, ett par km söder om
den lilla finnmarksbyn Yxtjärnshöjden. Augusts far var dagkarlen Abraham Jansson Perlström.
Modern, Anna Larsdotter, var dotter till den välkända kloka gumman/trollkärringen Lars-Stina
Larsdotter i Yxtjärnshöjden. Anna fick som brukligt var tjäna piga på gårdarna i omgivningen så snart
hon hade åldern inne. Hon blev gravid och födde tre utomäktenskapliga barn innan hon 1853 gifte sig
med Abraham. De förstfödda barnen var tvillingpojkar, den ene var dödfödd och den andre blev bara
10 månader innan han också dog. Tredje barnet, Lovisa, överlevde och följde som 5-åring med i boet
när Anna och Abraham år 1853 gifte sig.
Annas otur med barnen skulle fortsätta, 1854 föddes lilla dottern Augusta, som bara fick leva i 3
dagar och året efter sonen Johan, som levde i 1 år och 9 månader.
De följande två barnen Johan (nr2), född 1858 och August (f. 1861) skulle dock få leva och växa upp
liksom dottern Johanna, född 1864. Johanna fick dock inte riktigt uppnå vuxen ålder utan dog redan
1880 som 16-åring. Johan emigrerade 1888 som 30-åring till USA.

Augusts far, Abraham, står som ”dagkarl” i kyrkböckerna och fick troligen sin försörjning genom
tillfällighetsarbeten hos torparna i de närbelägna småbyarna Yxtjärnshöjden och Lövåsen, möjligen
också i Fagerbergsgruvan. Torpet var mycket litet, möjligen gick det att hålla en ko.
Förhållandena i det lilla torpet var alltså med säkerhet mycket fattiga och eländiga, men än värre
skulle det bli. Vid 44 års ålder, 1866, blev Anna återigen gravid, men den här gången slutade
graviditeten i katastrof och Anna dog i barnsäng och lämnade Abraham ensam med de tre senast
födda barnen, Johanna 2,5, August 5,5 och Johan 8,5 år gamla samt 17-åriga Lovisa (troligen
styvdotter).
Vid hustruns död var Abraham redan märkt av sjukdom, och ett drygt år senare dog också han i
lungsot (TBC) 26 juni 1868.

August och hans tre syskon blev således sommaren 1868 föräldralösa i det lilla ensliga torpet Asien.
På hösten samma år lämnade Lovisa sina småsyskon för en pigtjänst i den närbelägna byn Lövåsen
samtidigt som moder Annas 7 år yngre syster Johanna flyttade till Asien för att ta hand om syster
Annas och svåger Abrahams tre barn.
Den märkliga familjekonstellationen bodde nu i tre år i torpet Asien, inhyses och försörjd av underhåll.
På hösten 1871 verkar det dock som att Johanna fått nog av ensamheten och isoleringen i Asien.
Hon tog då de tre systerbarnen och flyttade hem till Yxtjärnshöjden, till Lars-Stina, ”trollkärringen”. Där
bodde då sedan tidigare förutom mormor Sina, även Johannas tvillingsyster med sin oäkta son, en 5-
åring, som också hette August. Mormor Lars-Stina, änka sedan länge, hade nu hunnit bli 80 år och
hennes kloka gumme-karriär led mot sitt slut även om hon fortfarande var verksam tills hon dog på
sommaren 1872.
Där växte August upp tills han vid 15 års ålder 1876, får ge sig ut att tjäna dräng hos olika torpare i
trakten, bl a hos farbrodern, Aron Jansson Perlström i Älvsjöhyttan och från 1878 och fram till 1881
hos dagkarlstorparen och skomakaren Gustaf Fagrell i Lövåsen.

På hösten 1881 köpte Augusts farbroder Aron och hans hustru hemmanet Kaskolet (Lövåsen) i
Grangärde finnmark och flyttade dit. Med i flytten som fosterson var också den 20-årige August.
August flyttade alltså från ett Lövåsen till ett annat!

Farbror Aron avled emellertid redan efter ett år i Kaskolet, men August och Arons änka stannade.
Efter tio år i Kaskolet i Grangärde finnmark gifte August sig 1891 med Hilma Hellsing från
Bringsjöberg. Tillsammans får de två döttrar, Ida 1893 och Judit 1897. Som en liten kuriositet kan
nämnas att Hilma hade en 5 år yngre syster, Emelie, som 1904 gifte sig med Ludvig Eriksson i
Skattlösberg, hemmansägaren, fritänkaren och spelmannen, som kom att spela en betydelsefull roll
för författaren Dan Andersson och hans författarskap. (Se t ex Finnmarken Förr och Nu Nr 2 2011,
sid. 3 ”Dan Anderssons modeller 8” av Nils Holmdahl).
August Perlström och Ludvig Eriksson var alltså svågrar. (Den som vill läsa mera om Ludvig Eriksson
och hans finnmarksanor och smedsläkten Hellsing rekommenderas Olof Mattssons ”400 år i
finnmarken” som kan nås från denna hemsida. Klicka dig fram via fliken ”Länkar” och ignorera
säkerhetsvarningen.)

Om Augusts och Hilmas liv i Kaskolet har jag inga närmare uppgifter. Det var säkert tungt och
strävsamt, men jag har inte sett några antydningar om liknande armod och elände som under Augusts
uppväxt. År 1923, vid 61 års ålder, har August ändå uppenbarligen tröttnat på livet och hänger sig i
logen på torpet. Jag har inte sett några uppgifter om orsaken. Det kan vara ekonomiska problem,
men nog kan man också förmoda att hans mycket svåra och annorlunda uppväxtförhållanden hade
satt sina spår i hans personlighet och spelat in på ett eller annat sätt. Förutom saknaden av föräldrar,
och fattigdom och elände i största allmänhet, måste hans uppväxtmiljön hos ”kloka gummor” ha varit
mycket speciell. När moster Johanna 1871 flyttade till mormor Stina i Yxtjärnshöjden med August och
hans syskon var han 10 år. Då hon året efter dog, togs praktiken över av hennes dotter, Johannas
tvillingsyster Lovisa (Stug-Lovisa). August fick alltså tillbringa sina känsliga yngre tonår utan någon
vuxen man i familjen, men med sin mors tvillingsystrar, Johanna och Lovisa som de vuxna
vårdnadshavarna. Moster Lovisa, står som ”spåqvinna” och ”utfattig” i kyrkoboken, och ”patienterna”
kom i en strid ström först till mormor Stinas och sedan till moster Lovisas praktik från en stor del av
den mellansvenska finnmarken. Hushållet levde ”inhyses” och hade alltså ingen egentlig egen
försörjning utan var hänvisad till understöd. Kanske kunde ”kloka gumme-verksamheten” ge en eller
annan naturaförmån trots att ingen av de båda gummorna enligt uppgift tog emot betalning för sina
tjänster för att inte ”kraften” skulle gå förlorad. Båda de kloka gummorna var dessutom hårt ansatta
av präst och andra myndigheter för sin verksamhet. och även både respekterade och fruktade av
allmogen, så man kan undra hur grannrelationerna egentligen var. Annorlunda är nog det minsta man
kan säga. Deras verksamhet var ju stämplad av prästerna som djävulens verk och de ansågs i
allmänhet stå i kontakt med hin onde. Det finns till exempel flera vittnesmål om hur besökande till
kloka gummorna blivit avvisade och ibland fått dörren i ansiktet, när de försökt fråga efter vägen.
Detta fick t ex författaren Dan Anderssons farmor, Anna Stina Knas, erfara när hon för en grannes
räkning skulle söka hjälp hos Lars-Stina i Yxtjärnshöjden enligt uppteckningar av Dans far, Adolf
Andersson. Hur mycket av utstöttheten ”spillde över” på barnen och resten av familjen? Kunde barnen
verkligen ha normala relationer med andra barn och andra familjer?

Förutom att den ger upphov till många tankar om olika villkor i livet och vilken påverkan avvikande
uppväxtmiljöer kan ha senare i livet, är den här berättelsen också en del i min egen släkthistoria, om
än ganska perifer. Min farfars mor, Lovisa Abrahamsdotter Perlström och August var nämligen
syskon (troligen halvsyskon). Alltså var August Perlström morbror till min farfar och Augusts döttrar,
Ida och Judit följaktligen min farfars kusiner.

I dag är Kaskolet åter bebott året runt och de nya ägarna har de senaste åren har lagt ner stor möda
på att modernisera och rusta upp det gamla torpet och samtidigt bevara de gamla byggnader som
finns kvar. Torpet Asien är borta sedan länge och på platsen där finnmarksbyn Lövåsen i Gåsborns
socken legat härskar nu åter storskogen. Yxtjärnshöjden finns kvar i form av tre gårdar som används
som fritidshus.

Delar av denna berättelse har tidigare behandlats i ett annat sammanhang i en artikel i
Finnmarken FoN 2:2010 ”Kvinnorna från Yxtjärnshöjden”. I den artikeln finns också referenser till
tidigare artiklar i samma tidskrift om de kloka gummorna Lars-Stina och Stug-Lovisa.

Tillbaka