1593-95 ca

Lång-Christopher Jönsson Honkainen föds i Rantasalmi Finland

21

1600 ca

Lång-Christopher Jönsson Honkainen kommer till Sverige tillsammans med sin far och farbror.

21

1600 ca - 1617 ca

Lång-Christopher växer upp, troligen hos släktingar i Kopparbergstrakten.

21

1617

Lång-Christopher slår sig ner vid V Sundsjön dit han anländer tillsammans med sin hustru "en lång och stark kvinna" enligt legenden. Några mer uppgifter om henne har inte stått att finna.

Med henne får han 9 barn, varav dottern Karin (f. 1610) och äldste sonen Hans (f. 1615)  redan var födda vid ankomsten till Sundsjön. Ev. kom han från Rishöjden, där han försökt ta upp ett torp men blivit avvisad (utkastad) av åborna.

10

1618 vintern-våren

Lång-Christopher söker upp kronofogden Jöns Bock på Kroppa kungsgård i Filipstad och begär att få ta upp ett torp 1,5 mil norr om Nordmarkshyttan.

10

1618-03-08

Jöns Bock meddelar i ett brev till fogden Erik Björnsson vid Torskbäckshyttan att Christopher avsåg att ta upp ett torp 11/2 mil norr om Nordmarkshyttan. Avsyning skulle ske senare i under våren när det blivit barmark. Under tiden skulle Christopher få börja bruka jorden i avvaktan på att synen skulle ge honom de ägor han med laglig rätt senare skulle få.

10

1618-våren

Synenämnden anländer till Sundsjön på avtalad tid, men förrättningen får ställas in p g a den myckna snön i markerna.

Någon syneförrättning blir sedan aldrig utförd och Christopher får aldrig formell lagfart på torpet.

10

1618-1663

Christopher utvecklar med sin stora familj Sundsjön till en välbärgad och respekterad gård. "Sundsjöfinnarna" blir ett respekterat och fruktat begrepp i Värmlands bergslag

24-25

1630-1640

Christopher blir änkling.

25

1639-04-06

Christopher anklagar en annan finne, Hindrich, för att ha bosatt sig för nära (i kalvhagen) och gjort intrång på Christophers skog. Tingsrätten gav Christopher rätt och dömde Hindrich att ge sig av.

23

1640-02

Christopher döms för slagsmål med kniv och andra tillhyggen bl a ett osmundjärn i borgaren Erik Jonssons gatubod. Bot: 46 skillingar samt 3 skillingar för oljud vid tinget.

25

1640-03

Christopher döms till böter för okvädande.

25

1641-02-03

Christopher gifter om sig med änkan Maria Persdotter och får 5 styvbarn förutom de 9 han har med förra hustrun.

Maria Persdotter kommer från finngården Jällen utanför Kopparberg, där hon blivit änka efter att hennes man blivit knivdödad i ett svartsjukedrama.

33

1641-04-29

Christopher fälls för olaga jakt vid Älvdals härads vårting och döms till böter.

45

1643

Christopher börjar tillsammans med Älgsjö-Mattes att bygga en hytta vid nuvarande Finnhyttetjärn, 1,5 km SÖ Motjärnshyttan..

34-41

1649

Hyttan i gång. Christopher, som fått "det Kgl. Bergscollegiets bref." har tre mil med malmen och begär hos Bergskollegiet att befrias med "wart 20:e skeppund tionde av sin tillverkning."

41

1644

"Hannibalfejden". Den danske ståthållaren i Norge Hannibal Sehestedt gick över gränsen till Sverige och härjade i bygderna. Svenska trupper bl a finnar kommenderades dit för bevakning och skydd. Finnarna mobiliserades för att de var goda skidlöpare och vana att vistas i skogarna under vinterförhållanden. En del av Christophers söner deltog säkert.

46

1645-nov-10,12

Christopher förordnas som Länsman på Dalskogen vid häradstinget i Filipstad.

(Dalskogen var nordligaste delen av Värmlands Bergslag på gränsen mot Dalarna. Kom att ingå i sin helhet i Rämmens församling när den bildades 1777 genom utbrytning ur Gåsborn.

47

1647-03-22

En ny Skogsordning införs, Sveriges äldsta skogslag. Den innehöll en särskild paragraf rörande finnar. De som röjt och byggt utan att skada landets intressen skulle få vara i fred, men "de vars byggande var landet och bergverken till mer hinder än nytta, skulle lagmännen, häradshövdingen och nämnden rannsaka och döma. Då må hans byggning och torp utrivas och avskaffas, deras sveder med säden dem fråntagas, och var någon sedan finnes, att utan tillstånd där arbeta och bygga igen, den skall fängslas, hans byggning uppbrännas och har där vid förgjort sitt arbete och vad hos honom i hans ägo finnes treskiftas."

48

1648

Chrisopher får skottpengar för 2 gamla och en ung björn (häradstinget i Filipstad)

58

1649

Christoper får skottpengar för 2 gamla och 2 unga björnar.

58

1648

Näsrämshyttan startas. (Ev. 1646)

1651

Christophers son, Erik köper Djuprämmen för 50 riksdaler och blir bergsman i Näsrämshyttan.

52

1653-12-29

Hans Christopherssons tvåvåningshus (bergsmansgård?) på Sundsjögården brinner ner. Hans lille son omkommer och han blir själv skadad och får men för resten av livet.

59

1654-04-27,28,29

Tinget i Filipstad "tycker det skäligt vara" att Christopher och hans arvingar får behålla och driva det på Kronans allmänning upptagna hemmanet så länge de "gör rätt för sig".

Han får också godkänt på sin begäran att få bergsmansprivilegier för att han på egen bekostnad byggt halva Moforshyttan.

Både gård och hytta verkar nu säkrade (trots avsaknad av lagfart)!

41

1654-12-1,2

Christopher från Sundsjön i Färnebo socken anklagas för svedjande på Älvdalsböndernas ägor. Häradsrätten bestämde om syning kommande sommar med halv nämnd från Älvdal och halv från Färnebo.

Christopher fälldes också för att ha förstört ett "laxkar" för Matths Philipsson i Älgsjö.

67

1656

Christophers son, Jöns Christophersson fälls för "landköp" av järn (olaga handel på landsbygden - handel fick bara ske i städerna)

68

1657

Christopher fälls av rådhusrätten i Filipstad för "slagsmål"  med blodvite samt en andra gång för förstört laxkar.

69

1659

Christopher i Sundsjön fick godvilligen böta 1 riksdaler för att han supit i kyrkan.

70

1662

Rykten om att Jöns Christophersson falskmyntat silverriksdaler ventileras vid minst två tillfällen i Filipstads rådhusrätt. Oklart om utfall och ev dom.

63

1662

Många tingsärenden, bl a: Hans Christophersson får plikta 6 skillingar silvermynt för att ha givit Jon Hansson på Grundsjön ett hugg i huvudet med en yxa.

Lars Pedersson får betala Jöns Christophersson 41/2 riksdaler kopparmynt för en sönderslagen bössa.

Lars Pedersson och Johan Pedersson anklagas för att ha illa slagit Jöns Christophersson för påstådd stöld av ett par handskar. Båda parter befanns skyldiga till resp. anklagelser och fick böta.

Mm mm 

71

1663 vintern

Lång-Christopher Jönsson Honkainen dör efter en tids sjukdom, ca 70 år gammal.

73-75

1663-05-05

I en bevittnad köpeskrift meddelar Erik sin avsikt att sälja sin andel av fasta ägodelar i arvet (hus, mark etc) till broder Hans.

73

1663-06-18

Christophers testamente ogiltigförklaras vid Häradstinget efter överklagan av barnen i Christophers första äktenskap, vilka ansåg det alltför fördelaktigt för faderns andra hustru. Det befanns strida mot allmänna arvsprinciper och överklagan godkändes.

73

1664-04-24

Arvsskiftet vid Sundsjön avslutas och beslutas vad gäller arvslotternas antal och storlek. Fördelningen av byggnader och mark kvarstår.

75

1664-hösten

Christopher Christophersson gör "hemgång" vid Sundsjön och anmäls till häradsrätten för egenmäktigt förfarande av sina vid Sundsjön boende bröder.

76

1664-september

Sundsjöbröderna Jöns, Hans, Sigfrid och Daniel Älgsjöbröderna Jöns och Anders Mattsson stäms till bergstinget i Filipstad av Harald Posse, ägare till Uve frälsegård, för våldsverkan och intrång med svedjefall på Älvdalssidan om häradsgränsen.

Finnarna uteblir från förhandlingarna och döms till böter för "stämningsförsittande".

78

1664-11-24

Häradsting i Filipstad. Ny stämning mot samma personer av Harald Posse för svedjefall och åverkan på hans skogar,.

Gränsen mellan Älvdalen och Bergslagen diskuterades. Man var överens om Tallåsrös i norr, vid gränsen mot Dalarna, samt söderifrån, rös vid Älgsjön, två rösen utan namn samt röse på Jällsjöbeget, också kallat Härsjöhöjden (Häradssjö..) samt ett röse i Örsjön. Örsjön var alltså gräns mellan Älvdal och Bergslagen.

Mellan Örsjön i söder och Tallås i norr fanns dock en nära 3 mil lång sträcka där gränsdragningen var oklar.

Rätten, under ledning av Matias Pleningskiöld, dömde därför att parterna skulle ta med sig var sin länsman och två nämndemän från vardera sidan och "med största flit" söka upp den genaste och rättaste vägen mellan Tallåsrös och Härsjöhöjderös.

Man bestämde också i detalj hur man skulle förfara med rågen som låg på ömse sidor om gränsen.

Denna gränssyning blir av okänd anledning aldrig av.

78-79

1667

Christophers andra hustru, änkan Maria Persdotter avlider.

84-85

1667

Tragedin i Djuprämmen. Erik Christophersson knivdödar sin hustru och blir själv dömd för dådet och avrättad.

80-82

1668-11-30

Hammarpatronen Johan Karlström anställes av Harald Posse för att utveckla verksamheten vid Uddeholms bruk: stångjärnssmedja, masugn etc.

87

1671-sensommaren

Harald Posse skickar rättegångshandlingarna från 1664 till Johan Karlström.

88

1671

Harald Posse avlider.

87

1672-02-12

Johan Karlström köper Uves egendom av arvingarna efter Harald Posse. Eran Uddeholm inleds.

87

1672-sommaren

Syneförrättning enligt 1664 års dom genomförs sent omsider med häradshövding och halv nämnd från både Färnebo och Älvdals härader förutom parterna själva.

Karlström inför nu nyheten att Kvarnhöjden söder om Sundsjön var den rätta Härsjöhöjden.

Stor förvirring uppstår.

Efter att deltagarna under natten delat upp sig och tänt eldar på olika höjder upplöstes ändå den resultatlösa syningen dagen därpå i oenighet, ilska och förvirring.

89

1672-hösten

Älvdals härad begär i riksdagen att Kungl. Maj:t skulle beordra hovrätten av sätta domen från 1664 i laga kraft.

90

1672-11-13

Brev på kung Karls vägnar undertecknat Hedvig Eleonora med order till hovrätten (Göta Rikshovrätt i Jönköping) att snarast verkställa domen från 1664 genom att genomföra "Synen" angående gränsdragningen och avgöra alla fordringar och skadeståndskrav.

90

1673-maj28-31

Kommissorialrättegången vid Sundsjön under fyra dagar. (Kommissorialrätt= En för särskild förrättning tillsatt extra domstol)

Häradshövding Nils Larsson i Mariestad fick Hovrättens uppdrag att verkställa en ny förrättning med biträde av en opartisk uthäradsnämnd. Till den nämnden utsåg han sex nämndemän från vardera Kils och Väse härader.

Det blev en bisarr rättegång genomförd på egendomliga grunder trots att nog domaren ansträngde sig för att åstadkomma ett riktigt och rättvist resultat.

Nils Larsson hade fått sitt uppdrag och sina instruktioner av landshövdingen och ståthållaren på Örebro slott för att verkställa lagmansdomen från 1664:

1. Fastställa "rätta och genaste" strecket mellan Tallåsrös i norr och Härsjöhöjden i söder. Den rågången skulle skilja Älvdals härad och Filipstads bergslag. (Obs att 1664 hade det inte rått någon oenighet om Härsjöhöjdens identitet = Jällsjöberg)

2. Undersöka endera parten gjort på den andres marker i strid med lagmansdomen.

3. Bilägga alla övriga tvister som orsakats av de oklara gränsförhållandena.

Allt som allt samlades den 28 maj omkring 50 män och en kvinna på Sundsjögården för rättegången inklusive hammarpatronen Johan (Jean) Karlström, som representant för sin gård Uddeholm och dess underliggande frälsehemman i Råda socken. Bergmästare Kenzel kom en ett par dagar senare som representant för Bergskollegium och Bergslagen. I avsaknad av farbara vägar måste alla dessa människor ha tagit sig till Sundsjögården till fots eller ridande. De måste dessutom utfodras och övernatta tre nätter vid Sundsjön med hästar och allt! Från Mariestad till Sundsjön är det fågelvägen (delvis över Vänern) 14-15 mil! Bara resande måste ha varit ett stort företag: Utan farbara vägar var nog 2-4 mil maximalt vad man kunde mäkta med på den tiden.

Nils Larssons uppgift var alltså att verkställa domen från 1664. Trots att Jällsjöberg vid det tillfället av båda parter tydligt identifierats som lika med Härsjöhöjden började man redan första dagen med att ta upp den av Karlström resta frågan från året innan om Härsjöhöjdens "rätta" identitet. En fråga som egentligen redan var avgjord och som över huvud taget inte ens borde ha diskuterats på rätten, men som Karlström skickligt lyckades få upp på agendan trots våldsamma, delvis vanvördiga, protester från Sundsjöfinnarna och bergmästare Kenzel. Här avvek Nils Larsson klart från sitt uppdrag, något som skulle bli helt avgörande för utgången av rättegången och få förödande konsekvenser för Sundsjöfinnarna!

Under kommissionens första dag, den 28:e, gick man igenom förutsättningarna och organiserade grupper som skulle ta sig till de olika bergshöjderna och deras rösen.

Efter övernattning på Sundsjögården begav sig de olika grupperna iväg till sina utsedda platser i terrängen. På "mörkaste natten" tändes det eldar på de fyra utsedda höjderna och man kunde observera deras inbördes lägen.

Tredje dagen gick åt för återtransport till Sundsjön och förberedelser för de egentliga domstolsförhandlingarna nästa dag, den 31 maj.

Karlström kom mycket väl förberedd. Till de långdragna och mycket upprörda förhandlingarna hade han uppbådat en lång rad vittnen bland annat Lång-Christophers dotter, Elisabeth från Asplund samt även ett stort antal skriftliga vittnesmål, som samtliga naturligtvis styrkte hans sak i gränsfrågan. Enligt sitt eget vittnesmål hade Elisabeth blivit tvångsgift med Uves skogvaktare Oluff Joensson för att fadern "skulle få dess bättre spel med skogen".

Sundsjöfinnarna och bergmästare Kenzel, liksom domaren blev uppenbart överrumplade och helt överkörda av Karlströms massiva vittnesuppbåd.

Förutom de nya uppgifterna i gränsfrågan anklagade Karlström med stöd av skriftliga och muntliga vittnesmål finnarna för mångårig skadegörelse genom svedjande, jakt och fiske samt hotelser och trolldom, som föranlett Karlström att behöva gå i ständig fruktan för liv och lem. I allt hade Karlström räknat fram ett skadeståndskrav på frälsegården Uddeholms vägnar för all åverkan från den tiden Christopher först kom till Sundsjön fram till dags dato på 1.835 riksdaler och 23 öre silvermynt - en enorm summa!

I den slutliga domen var beloppet nerförhandlat till 600 riksdaler och Karlström fick rätt att anklaga och lagligen straffa finnarna om hans husfolk eller fä hotades eller skadades.

Rättegången fortsatte sedan med liknande anklagelser och liknande dom mot Älgsjöfinnarna.

Arne Östman har i sin bok om Lång-Kristoffer noga gått igenom samtliga vittnen och funnit samtliga av olika skäl otillförlitliga: Antingen är de jäviga genom direkt beroendeställning till Karlström eller så redovisar de en gammal hörsägen - något de hört en anförvant eller annan säga för länge sedan. Det var naturligtvis mycket svårt, i praktiken omöjligt, att under pågående förhandlingar genomskåda detta. Säkerligen uppträdde Karlström med stor pondus och rätten hade dessutom myndigheterna krav på sig att nå resultat, så något rellt utrymme för ajournering fanns inte.

När väl frågan om Härsjöhöjdens identitet togs upp, var utgången genom Karlströms noggranna förberedelser given.

91-104

1673 juni

Sundsjöfinnarna överklagar kommissorialrättens dom till Kungliga Bergskollegium genom en skrivelse upprättad av bergmästare Kenzel och prästen Simon Skragge.

105

1673-07-01

Bergskollegium skriver ett brev till landshövdingen Abraham Lejonhuvud där en kopia av finnarnas brev bifogas.

Bergskollegium inser naturligtvis att utslaget varit till kronans nackdel genom att rätten misstagit sig vad gäller Hare- eller Härsjöhöjden och meddelar att man tänker ta upp frågan med Kungl Maj:t som dock för tillfället är bortrest.

Man skriver också att man fått reda på att Karlström redan på eget bevåg börjat köra bort torpare från sina hemman och vädjar till landshövdingen att uppskjuta domens verkställande tills saken föredragits för Kungl Maj:t.

105

1673

Karlströms skickar en förklaring i 23 punkter till Bergskollegium.

105

1673

Älvdalsborna besvärar sig hos Kungl. Maj:t.

105

1674-04-02

Brev från Kungl. Maj:t till landshövding Lejonhuvud där Kungl. Maj:t upprepar Älvdalsbornas synpunkter och beordrar landshövdingen att se till att domen från förra året verkställs."... särdeles att vid exekutionen det allvar och den stränghet brukas att sådana våldsamma människors motvilja och genvördighet med därtill tjänliga medel och kraftig handräckning må avstyras och avskaffas,..."

105-106

1674-08-03

Landshövdingen Henrik Larsson i Kyrkeby stämmer samtliga åbor i Sundsjön, Älgsjön och Näsrämmen till extraordinarie ting i Uddeholm den 21 augusti. Bergmästare Kenzel är inte kallad.

106

1674-08-15

Jöns Christophersson och Johan Sigfridsson (Björn-Johan) söker hjälp hos Kenzel, som skriver ett brev till häradsrätten där han återigen hänvisar till det fel som begicks vid kommissorialrätten 1673 och säger sig hålla varje beslut "kraftlöst och ogiltigt", som tas innan han haft möjlighet att informera Kungl. Maj:t om det rätta läget. "... Om också finnarna är skyldiga till hundratals missgärningar så må de vederbörligen straffas för dem, men därav följer inte att de ska avsöndras från Kungl. Maj:ts skog och allmänning och läggas under frälse. Denna saken är så klar att det ringaste barn kan se och förstå vad som är rätt...."

106-107

1674-08-18

Häradsdomaren Habor Olsson i Filipstad skriver också ett brev till det extraorinarie tinget i Uddeholm där han också påtalar den felaktiga domen vid kommissorialrätten 1672. "....Bergslags nämnd protesterar nu som förr på det allra kraftigaste, därför att detta skulle beröra inte endast själva Kungl. Maj:ts allmänning utan också Färnebo gränsmärken och de privilegier som de bergslag som bo där av ålder ha hävdat. Nämnden vill med stöd av tidigare förlikningar med Älvdals förra nämnd klart visa att det inte endast sker Sundsjökarlar förnär utan också Färnebo församling och bergsmän och vad mer är Han Kungl. Majt:s egen höga rättighet....." 

107

1674-08-21

Extraordinarie ting på Uddeholms sätesgård lett av Henrik Johansson Schröder på order av landshövding Abraham Lejonhuvud och med en uthärads nämnd med ledamöter från Ölme och Väse härader. Anledningen var "en undersökning av några bergslagsfinnars åverkan på Älvdalsskogarna och överträdelser av en kommissorialrätts dom och utslag samt brytande av förlikning".

Inledningsvis framfördes Kenzels och Olssons skriftliga protester varefter Karlström framförde sina skäl varför han ansåg att rätten inte skulle ta upp och behandla bergmästarens och häradsdomarens "obefogade protester". Rätten gick helt på Karlströms linje och avfärdade protesterna som försök att hindra rättegången.

Karlström anklade Sundsjöfinnarna för:

1. Hotelser.

2. Inte ha fullgjort förlikningen om 600 riksdaler.

3. Sått rågfall på Älvdalsmark.

Karlström yrkade på böter för olaga svedjandet och att alla lösfinnar, ”skogarnas skadedjur”, skulle fördrivas från Uddeholms ägor, samt att den vid kommissorialrättegången 1673 beslutade förlikningen skulle rivas upp. Hans nya krav var väsentligt utökat genom nya omkostnader för bl a detta extrating.

Rätten enades om att finnarna kunde få stå kvar vid sin förlikning (det fanns ju ändå inte mer pengar att få ut!), men gav i övrigt Karlström vittgående befogenheter: Han fick rätt att skära och ta till sig de rågfall som såtts på Uddeholms marker samt att fördriva Sundsjöfinnarna från frälsehemmanet i Sundsjö när han ville genom sin fruktan för liv och lem och att de skulle förstöra hemmanet och dess skogar. Alla lösfinnar förbjöds vid 40 riksdalers böter att vistas i Karlströms skog; samma bötesbelopp skulle utmätas för den som hyste lösfinne.

Dessutom skulle Jöns Christophersson och Björn-Johan ersätta Karlström med 60 riksdaler för hans extra utgifter efter kommissorialrättens utslag.

Rättegången fortsatte sedan mot Älgsjöfinnarna med liknande anklagelser och utfall.

 108-114

1674-10-16

Brev från landshövding Lejonhuvud i Karlstad till Kronans befallningsman med anledning av att några finnar i Älvdals härad sammangaddat sig och hotat Johan Karlström och hans folk med mord och brand. I brevet beordras Kronans befallningsman att med landsgevaldigern samt läns- och fjärdingsman och "gemene allmogen" med största allvar och flit söka efter dessa finnar och ta fast dem för att föras till Kronans häkte för at lagligen plikta för sina brott. Sådana elaka människor måtte utrotas ur landet.

113

1674-november

På Älvdals härads höstting klagar länsman Daniel Nilsson över att allmogen i Råda socken tredskades med att ta fast Sundsjöfinnarna, trots hans excellens landshövdingens uttryckliga order. Allmogen vägrade att vid livsfara gå in i skogen för att antasta finnarna, men om de kom fram i bygden med sina hotelser skulle man vara till hands.

Med detta fick saken bero tills vintertinget då landshövdingen själv skulle vara närvarande.

113

1674-november

Med stöd av bergmästare Kenzel överklagar finnarna i Sundsjön och Älgsjön domen vid häradstinget i Uddeholm till Kungl. Maj:t.

116

1674-12-10

Brev från Kungl. Maj:t till landshövdingen där Kungl. Maj.t befaller honom att "inhämta fullkomligt besked av båda parter. Till Kungl. Maj:t lämnas med det första en underdånig rapport och Eder förklaring angående den dom som det klagas så mycket över."

116

1675-januari

Brev från landshövding Lejonhuvud till bergmästare Kenzel.

116

1675-01-10

Kenzel besvarar Lejonhuvuds brev med historiken och argumenten varför domen blev så fel som den blev. I brevet står också: "... Jag hade väl kunnat vara detta besvär förutan som jag bara får möda och förhatelse för, om jag hade kunnat ta på mitt samvete att på Karlströms tillbud ta emot en ansenlig ersättning för att göra honom till viljes och låta allt avstanna." samt "För att få fram sanningen skulle det vara nödvändigt att en edsvuren lantmätare kartlade hela området när det en viktig sak som vår allra nådigaste Konungs egen fördel och intresse."

Kommentar: Johan Karlström hade tydligen försökt muta kronans tjänsteman, bergmästaren Kenzel till tystnad. En i högsta grad anmärkningsvärd uppgift.

Förslaget om opartisk landmätning tas ad notam.

116

1675-03-17

Sundsjöfinnarna Jöns och Christopher Christophersson samt Johan Sigfridsson och Michel Michelsson skriver under en förbindelse med Johan Karlström där de förbinder sig att glömma allt gammalt groll och framledes i allt efterleva förlikningshandlingen.

117

1675-april

Ingenjör Petter Jernfeldt gör på landshövding Lejonhuvuds uppdrag ”landmätning” och ritar en utmärkt karta. Jernfeldts uppdrag var att noga mäta in alla rösgångar och beskriva dem samt att rita en karta över området. Utredningen är i allt väsentligt ett stöd för Bergskollegiet och finnarna och ett underkännande av kommissorialrättens dom.

I korthet beskrivs de rösen som förordas av Bergskollegium och finnarna som "urminnes" och "goda", medan de rösen som vann laga dom vid kommissorialrätten bedöms som "nya", "utan skäl", "inte god urminnes eller laglig".

117-119

1675-10-29

Kungl hovrätten i Jönköping åtalar Anders Kenzel för att ha "opponerat sig på ett förmätligt sätt" mot handläggningen av Kungl. Maj:ts och Kungl. Rättens resolutioner i tvister om ägoskillnaden mellan Älvdalen och Filipstads bergslag. Skrivelsen är undertecknad Gustav Posse.

119

1675-11-17

Beslut från Kungl. Maj:t till landshövding Lejonhuvud baserat på Lejonhuvuds utredning, inklusive Jernfeldts karta. Riksens råd uttrycker där sin mening att den ursprungliga domen från 26 november 1664, om vilken båda parter är överens, har varit av samma mening som kommissorialrätten och menar därför att kommissorialdomen från 28 maj 1673 och den då ingångna förlikningen blir stadfäst och godtagen i alla sina klausuler, samt att "Älvdals härad och välborne Karlström må söka sitt skadestånd av dem som därtill varit vållande bäst han kan och gitter."

Kommentar: Karlström fick alltså i och med detta ”cart blanche” att ta lagen i egna händer. man kan undra om Riksens råd bemödat sig att titta på Jernfeldts karta över huvud taget!

119-120

1676-1677

Efter 1675 finns ingen av de tidigare Sundsjöborna mantalsskrivna på gården trots att de åtminstone tidvis bodde där.

1676 svältdöd i Sundsjön.

123-124

1676

Den envetne och rättrådige bergmästaren Kenzel ger sig inte. Han författar på sitt ämbetes vägnar en skrivelse till Kungl. Maj:t där han menar att den resolution som Sveriges rikes råd utfärdat inte skulle ha avsänts om inte Kungl. Maj:t blivit fört bakom ljuset av Karlströms vilseledande uppgifter.

Kenzel sammanfattar återigen hela historien från att Långe Christopher tog upp sitt hemman i ödemarken.

120-121

1676-04-17

Kungl. Maj:t backar och förklarar, i brev till Göta rikes hovrätt i Jönköping med anledning av Kenzels brev, sitt föregående meddelande för kraftlöst till dess att en ny undersökning gjorts.

Kungl. Maj:t ger också Kenzel upprättelse och en näsknäpp åt hovrätten i Jönköping: Har Kenzel rätt i sak så bör han belönas, har han fel så minskade det ändå inte Kenzels anseende eftersom han agerat för "Kronans bästa". Hovrätten borde i stället "hålla sig till dem som Kronans rättigheter försnillar och försumligen hanterar och förrättar sina ämbetssysslor till otrolig skada och förlust."

121

1676-1678

En ny undersökning verkställs och underställes Riksens råd för prövning, som ånyo kommer fram till samma beslut: Ingen ändring av kommissorialrättens dom från 1674.

121

1677

Handgemäng och skottlossning mellan Karlström och hans män dels vid Sundsjögården, dels i staden. Osämjan började när Karlström beordrade en av sina män att skjuta finnen Anders Michelsson i låret när han och Björn-Johan hjälpte Jöns Christophersson att bära undan Jöns ägodelar när Karlström var vid Sundsjön för att utplundra honom. Bråket tas upp igen i staden där denna gång Johan blir skjuten i låret, denna gången av Karlström själv. Finnarna Johan och Anders döms att vardera böta 40 skillingar, men eftersom de saknar tillgångar överlämnar rätten till landshövdingen att utforma straffet.

122

1678-i slutet av året

Kenzel avlider.

121

1678-12-23

Brev från Kung Carolus (Karl XI) i Ljungby där han säger "att vad som en gång lagligen avdömts nu måtte rättsligt fastställas och få laga kraft. Alltså vill Kungl. Maj:t att dess tidigare beslut i denna sak verkställs och behörigen efterleves.

121

1680-07-16

Brev från kung Carolus (Karl XI) till landshövding Reutercrantz att efter begäran från samtliga bergsmän i Motjärns hyttelag genomföra en extraordinär syn angående differensen mellan gamla och nya häradsgränsen.

(Välkommet eldunderstöd från kronans bergsmän till Kenzel och Sundsjö- och Älgsjöfinnarna, men alldeles för sent – loppet är i praktiken redan kört i den ny ytterst prestigeladdade frågan)

124-125

1680-hösten

Karlström inger en besvärsskrivelse till Kungl. Maj:t angående den nya synen.

Karlströms skrivelse stöds på Älvdals härads vägnar av ett utlåtande från Markus Håkansson i Uppegården. Skrivelsen listar alla Uddeholms och Älvdals skäl varför den nya synen är olaglig och varför kommissorialrättens dom från 1674 ska vara giltig och slutar med ".. Vi anhåller också att finnarna, efter många framfarna konungars resolutioner och eders Kungl. Maj:ts egen av 1674 den 2 april, måtte avskaffas och utrotas ur landet".

125-127

1680-12-06-09

Syneförrättningen blir dock av och genomförs av domare Björn Pedersen och en niomannanämnd. Resultatet blev enligt finnarnas åsikt att de inte satt sig ner på mark som tillhörde Uddeholm sätesgård utan på Kronans allmänning.

Karlström inser problemet och lyckas förhindra att synenämndens utlåtande sänds till Kungl. Maj:t.

125

1680-hösten

Landshövding Reutercreutz dör.

127

1680-12-10

Karl XI skriver till den nye landshövdingen för Älvdals härad, Claes Fleming, med anledning av Karlströms skrivelse där han helt tar Karlströms parti och anbefaller honom att "på det kraftigaste stödja Karlström och häradet och hjälpa dem till verkställning av deras tidigare domar och resolutioner i denna sak och inte tillåter att något hinder sker i en eller annan måtto."

127-128

1681-vintern

De finska bergsmännen vid Motjärnshyttan lämnar gemensamt in en avskrift av det förkomna syneinstrumentet till den nye landshövdingen och ber om hans förord hos kungen.

127

1681-vintern

Claes Fleming skickar in finnarnas avskrift av syneförrättningen och deras besvärsskrivelse.

128

1681-04-29

Nu börjar till sist även kung Karl inse att läget kanske inte är så klart ändå. Kungen backar ännu en gång och säger sig inte vara beredd att ta något beslut i ärendet förrän han sett alla handlingar. Han befaller därför landshövdingen att själv noggrant sätta sig in i ärendet genom att gräva fram och granska alla handlingar som finns. Under tiden ska läget "frysas". Karlström "ska tills vidare allvarligt tillhållas och varnas för att fara fram så hårt mot finnarna". Dessa ska tills vidare "bibehållas vid sina boställen, men förbjudas strängt att genom svedjande eller på annat sätt göra skada på skogen emot skogsordningen..." Inte heller ska Karlström tillåtas fälla någon skog på den mark som den senare synen har frikänt honom från.

128-129

1681-05

Häradsting i Filipstad.

Karlström utökar ägandet i traktens hyttor: Begärde uppbud enligt skuldfordringar på:

1.Sista femtedelen i halva Motjärnshyttan efter Jöns Christopherssons änkan (=sista andelen av Sundsjöfinnarnas ägande i Motjärnshyttan)

2. En tredjedelen i halva Motjärnshyttan från Jöns Mattsson

3. Påvel Mattssons tredjedel i halva Motjärnshyttan.

4. Karin Larsdotters tredjedel i halva Motjärnshyttan.

Efter att ha fått uppbuden godkända vid de påföljande tingen kunde han alltså bli ensam ägare till Motjärnshyttan.

129

1681-06-17

Brev från kung Karl XI till landshövding Liljecrona med hänvisning till Karlströms besvärsskrivelse angående häradsgränsen där han befaller landshövdingen att snarast anställa rannsakning samt anlita trovärdiga och kapabla män. Innan dess kan han inte ta beslut i det som skäligt och riktigt är. Beslutet om förbud mot svedjande skulle kungöras från alla predikstolar med varningen att de som bröt mot förbudet skulle bli straffade och drivna från sina boställen.

129-130

1682

Karlström har sedan en tid stora ekonomiska problem. Han hade inte lyckats att inom ett år betala tillbaka de stora lån han tagit 1672 hos handelshuset Amya i Göteborg för att kunna köpa Uddeholms gods. Han måste därför pantsätta all sin fasta egendom samt betala 8% i skuldränta. År 1682 hade det gått så långt att Amya begärt uppbud på hela Uddeholm vid Älvdals häradsrätt.

129

1682-sommaren

Hemmanet Djuprämmen skiftas mellan bröderna Johan, Christopher och Sigfrid Eriksson.

82

1682-08-16

Ännu en kommissorialrättegång i Sundsjön angående gränsen mellan Älvdals härad och Bergslagen med anledning av kungens brev från april året innan. Ordförande för rätten var borgmästaren Daniel Ek. Den nye bergmästaren att föra Bergslagets talan, Christopher Geijer, var son till den Christopher Geijer, som 1620 av kronan inkallats från Tyskland för att utveckla det svenska bergsbruket och svåger till den tidigare bergmästaren, Anders Kenzel. Han var säkert väl informerad om hela historien kring tvisten. (Han var också fader till Bengt Gustav Geijer, som med tiden skulle bli mycket betydelsefull för Uddeholmbolagets utveckling.)

Borgmästare Ek tog ett helt nytt grepp och införde i sitt sammanfattande uttalande en ny värderingsgrund, nämligen de olika hyttornas behov av mark för sin verksamhet. Han finner i sin sammanvägning lagmansdomen från 28 november 1664 "god och ständig", d v s han förordar den östra gränsdragningen.

130-131

1682-08-17

Bergmästare Isnaeck Christopher Geijer författar en skrivelse ställd till komissionsförrättarna där han utvecklar sin syn på varför inte "Filipstads bergslags gamla och urminnes rågång som gick över Jällsjöhöjden och norrut inte borde röras eller ändras."

130-131

1683-02-08

Den slutliga domen i Kungl. Maj:t: ".. änteligen för rätt och skäligt beprövat att gilla och stadfästa den östra rågången..."

Carolus

132-133

1683-03-20

Landshövding Liljecrona informerar brevledes befallningsmannen Petter Kilberg om domen och ger honom uppdraget att meddela finnarna domen:

1. Att visa Karlström all lydnad och tjänst som deras rätta husbonde.

2. Att betala skadestånd till Karlström enligt tidigare domar och resolutioner.

133

1683-1684

De fyra familjer som fortfarande bodde kvar i Sundsjöns tre hus erkände naturligtvis inte Karlström som husbonde, utan bodde kvar på sina gårdar som förut.

Efter en tid tröttnade Karlström och lät landsfiskalen i Älvdals härad göra en inventarieförteckning över lösöret och boskapen som fanns i Sundsjön, genom domsluten alltså hans egendom. Tillgångarna värderades till totalt 1684 riksdaler och 24 1/2 öre kopparmynt för de fyra familjerna.

Familjerna vräks och flyttar till nya boställen på andra sidan nya häradsgränsen: Basthöjden och Stakefallet, där de fortfarande irriterade Karlström genom sitt svedjande. Han lyckades med länsmans bistånd att  få dem vräkta även från Stakefallet.

Bruksskrivaren Abraham Rosenlund placeras av Karlström som tillsyningsman på Sundsjögården.

133, 144

1685-juli

Karlström kallar Sundsjöfinnarna (alltså de som tidigare bott på Sundsjöhemmanet) till häradstinget i Öjenäs den 25-27 augusti för "skogshuggande och svedjande på hans ägor"

144

1685-08-13

Den av Karlström utsända synenämnden för att undersöka finnarnas svedjande kommer till Sundsjön och får av bruksskrivaren Abraham Rosenlund höra om Sundsjöfinnarnas framfart:

Per, Sigfrid, och Hans Christophersson samt Christopher Jönsson har varit på gården och tagit det som gick att få löst så som ett stort antal dörrar med lås och gångjärn samt en ny säng.

144-145

1685-08-25-27

Ting i Öjenäs. Karlström anklagar genom ombud i en besvärsskrivelse finnarna för en rad förseelser:

- De hade inte betalat skatt sedan 1674.

- De hade låtit gården förfalla.

- De hade fört bort hö och halm till Näsrämmen.

- De hade med "beväpnad hand" tagit och fört bort förnödenheter som han fört till Sundsjön för sitt folks uppehälle.

- De hade överfallit hans folk och slagit dem.

- De hade fört bort det de tagit med Karlströms egna hästar och dessutom skadat hästarna med alltför tunga bördor.

-De hade överfallit och försökt mörda hans tjänare på Sundsjön samt ofredat hans hus.

- De hade tagit lås och slagit sönder dörrar.

Tinget blev dock något av en flopp då ingen finne infann sig och rätten inte kunde handlägga målet utan att höra den svarande parten.

145-146

1686-06-16

Kung Karl XI reser runt i landet och möts i Kristinehamn av en delegation finnar från Älgsjön som beklagar sig över Johan Karlström på Uddeholm och hans framfart samt överlämnar en skriftlig supplik.

146-147

1686-06-18

Kungl. Maj:t beordrar landshövding Didrich Wrangel att "utförligen" undersöka orsaken till finnarnas klagan, inte minst för att "flere andre" också klagat.

146

1686-06-30

Wrangel lämnar över frågan till häradshövding Andreas Milander.

146

1686-07-01

Milander samlar parterna i Karlstad. Som vanligt är Karlström mycket väl förberedd med alla nödvändiga dokument och argument så finnarna från Sundsjön och Älgsjön kommer helt till korta.

Milander skickar sin rapport till Kungl. Maj:t för beslut.

146-147

1686-08-03

Kungl. Maj:t "resolverar" att beslutet från 8 februari 1683 står fast.

147

1686-08-14

Landshövding Wrangel meddelar beslutet till befallningsmannen Peder Kylberg.

147

1686-1687

Sundsjöns tre byggnader brinner ner. Exakt när och hur elden startat blev aldrig klarlagt.

157-159

1686-08-13

Rapport från en synenämnd utsedd av Häradsnämnden och Johan Karlström för att undersöka vilka svedjefall Näsräms-, Sundsjö- och Älgsjöfinnarna under 1685 och 1686 brukat inom östra nya Älvdals härads marker.

Finnarna anklagas för att genom "svedjande, bolande och utsläppande av skogseld så att den sköna skogen, som borde vara reserverad för bruken och Hans Kongl. Maj:ts intresse, nu mestadels i grund är skövlad"

Med anledning av rapporten stämdes finnarna till ting i Öjenäs den 11 mars 1687.

Kommentar: Utgående från att de i rapporten listade svedjefallen och deras storlek under 1685 och 1686 är representativa för det årliga svedjandet har Arne Östman beräknat att från begynnelsen 1618 till 1688 har ca 70 ha skogsmark svedjats inom området. Detta skall jämföras med de 5,500 ha som Karlström tillerkändes genom tvisten. Under 70 års tid hade alltså 1,3% av skogsmarken använts för svedjande - knappast någon total förödelse!

149-151

1687-03-11

Ting i Öjenäs om finnarnas svedjande, men ingen av dem inställer sig.

151-153

1687-10-09

Den blinde finnen Michel Michelsson får löpa gatlopp vid Råda kyrka genom ett rättsövergrepp från Johan Karlström. Den medellöse blinde finnen Michel hade dömts till böter för sabbatsbrott och för att utan lov ha flyttat till Sundsjön. Totalt medellös som han var, fick han betala genom att på Karlströms anstiftan löpa gatlopp fem gånger fram och tillbaka mellan 60 par spön (=120 spön och 120 man). Han fick alltså ta emot 10x120= 1,200 spörapp på sin nakna kropp!

Övergreppet anmäldes och utreddes i komplicerade turer, men något riktigt avslut i ansvarsfrågan verkar aldrig ha kommit till stånd.

160-169

1687

Älgsjöfinnarna köper tillbaka sitt hemman.

Kommentar: Det hemman, som de själva och deras förfader hade arbetat upp från ingenting i ödemarken och som hade kommit i Karlströms ägo genom den nya gränsdragningen, fick de nu alltså nådigt tillstånd att köpa tillbaka för dess fulla värde!

147-148

1690-09-17

Johan Karlström avlider hastigt endast 48 år gammal; en kraftkarl och maktmänniska som uppenbarligen inte skytt några medel för att nå sina mål. Mutor och påtryckningar verkar ha varit normala arbetsmetoder. I kölvattnet efter Karlströms framfart blev flera nämndemän och domare under årens lopp ertappade med oegentligheter och vederbörligen suspenderade. Man kan ana åtskilligt agerande bakom kulisserna inför den för framtiden helt avgörande kommissorialrättegången 1673 och de efterföljande förhandlingarna!

Efter Karlströms död lättade trycket på finnarna betydligt och de fick i stort sett leva i fred på sina nya boställen i Basthöjden och Stakefallet i Färnebo härad.

169

1693-05-26

Ny syn av finnarnas svedjande initierad av ägarna till Uddeholms gods, så helt i fred fick de ändå inte vara!

Vid gemensam besiktning 29/9 1693 befanns vissa av svedjefallen ligga på Uddeholms ägor.

153

Tillbaka