Familjerna Lönn och Scherp i Vitklinten

Ett märkligt äktenskap och Dan Anderssons okände farbror

Torgny Låås 

Jan Nilssons uppväxt hos skatteman och nämndeman Nils Tomasson i Lönnhöjden

När morfar Jan-Olof Lönns farfar, Jan Nilsson (1793-1839), på våren 1830 som 37-åring flyttade till Östra Vitklinten till änkan Britta Fredriksdotter så var det efter många år med drängtjänster, först en kortare tid som 18-årig kolardräng i Säfsnäs 1811 därefter på fädernegården på Lönnhöjden hos fader Nils Tomasson (1753-1825). Fader Nils hade "storfinska" anor både på fädernet och mödernet. På faderssidan fanns den berömda Hakkarainen-släkten och på mödernet Honkainen med den välkände Lång-Christopher i bakgrunden. Puntiainensläkten fanns också där. Nils Tomasson, som var sonson till Henrik Tomasson Hakkarainen (1662-1728) en av de tre Hakkarainenbröder som först tog upp Lönnhöjden, blev med tiden respekterad och välbeställd med förtroendeuppdrag som nämndeman och skatteman. En ordagrann avskrift av bouppteckningen efter nämndeman Nils Tomasson finns på hemsidan torgnylaas.se. För att vara torpare måste Nils Tomasson anses ha varit smått förmögen vid sin död. Ladugården verkar ha varit full med kreatur av alla de slag och boets nettobehållning taxerades till hela 1,400 Riksdaler Banco. (1,400 RdB 1825 motsvarar drygt 170,000 kr år 2006 enligt konsumentprisindex eller drygt 4,2 miljoner enligt löneindex, Källa: http://www.historia.se/Jamforelsepris.htm)

Efter Nils död i lungsot 1825 vid 71 års ålder togs gården över av äldste sonen, Jans 2 år äldre broder Tomas, som redan bodde på gården med sin hustru och 6 barn.

Jan Nilsson flyttar från Lönnhöjden till Vitklinten och blir Jan "Lönn".

I samband med faderns död och broderns övertagande av gården flyttade Jan till Laggsundet för drängtjänst hos torparen Anders Phersson. Efter några år i Laggsundet (farfar Henriks uppväxtplats) återvänder Jan 1827 till hemstället som dräng hos broder Tomas, tills han 1830 flyttar till änkan Britta och hennes 3 barn, döttrarna Greta (1822-1902) och Lovisa (1825-) och sonen Peter (1828-1849). Britta blev änka som 34-åring när hennes jämnårige förste make Nils Pettersson dör i bröstfeber (lunginflammation) 1829.

När Jan Nilsson kom till Östra Vitklinten fanns där inalles 6 torparfamiljer med drängar och pigor. I en av dessa torpare hade han sin namne, som enligt husförhörslängden hade "binamnet" Scherp. Förmodligen för att skilja de två kommer Jan Nilsson från Lönnhöjden att kallas "Lönn". I Östra Vitklinten fanns då alltså torparna Jan Nilsson Lönn och Jan Nilsson Scherp samt 4 torparfamiljer till. En av de 4 familjerna bestod av Brittas syster, Lisa Fredriksdotter, nygift med sin andre make, Jan Göransson.

Jan Nilsson Lönn och änkan Britta Fredriksdotter gifter sig i hemmet den 4 juli 1830 och redan på hösten samma år den 7 december föds deras första barn, sonen Nils. Dessvärre får lille Nils leva bara i 3 månader, men den 18 december 1831 föder Britta en ny son, Nils Johan.

Nästa barn dröjer, men sju år senare, 21 november 1830 föds ytterligare en son, Jan Fredrik, som också bara får leva i ett halvår.

Britta har ingen vidare tur med sina äkta män, redan den 5 april 1839 vid bara 45 års ålder och efter inte fullt 9 års äktenskap dör även Jan, också han i "bröstfeber", och lämnar Britta med de tonåriga döttrarna Greta (17 år), Lovisa (15 år) samt sonen Peter (11 år) från första äktenskapet samt lille 7-årige Nils.

Greta Nilsdotter gifter sig med Abraham Jansson Fagrell och kommer att leva sitt liv som torparhustru i det närbelägna Eriksdal tills hon dör "av ålderdom" 1902

Lovisa tar styvfaderns namn Jansdotter Lönn, men överger med tiden även patronymikonet och kommer alltså att under sin livstid kallas Lovisa Lönn. Henne återkommer vi till.

Sonen Peter Nilsson, också från Brittas första äktenskap, är ofärdig och sjuklig och dör redan 1849 som 20-åring av okänd sjukdom.

Brittas fjärde barn i livet, yngste sonen, den redan vid 7 års ålder faderlöse Nils Johan Jansson Lönn, återkommer vi också till.

Moder Britta lyckades hanka sig fram på torpet med hjälp av drängar och pigor tills yngste sonen Nils Johan blev stor nog att ta över ansvaret alltmedan döttrarna Greta och Lovisa kommer hem från sina pigtjänster med "oäkta" barn och sonen Peter blir sjuk och dör som 20-åring 1849.

Generationsskifte i Vitklinten och familjen Lönns flytt till Yxtjärnoch Jättåsen

1857 kom den 17-åriga Maja Helena Johannesdotter frånYxtjärn som piga till familjen Lönn i Vitklinten. Hon kom närmast från pigtjänst i Säfsen.

Moder Maja dör "av ålderdom" 1858, men pigan Maja och torparsonen Nils bor kvar på torpet. Uppenbarligen uppstår med tiden tycke, för den 19 oktober 1861 gifter sig de tu. Det var nog i grevens tid, för bara en vecka senare, den 26 oktober 1861, föds sonen Johannes.

Några år efter moderns död 1858 lämnar familjen Lönn Vitklinten och flyttar till hustru Majas hemtrakter i Yxtjärn där de bor några år innan de flyttar till dagkarlstorpet Jättåsen under Hellefors. I Yxtjärn föds son nr 2, Carl-Johan (Karl). I Jättåsen föds sedan ytterligare 7 barn, varav samtliga, utom en dotter, får leva till vuxen ålder. Bland de 7 barnen fanns min blivande morfar Jan-Olof, som föds 1873 som nummer 6 i den 9-hövdade barnaskaran.

Familjen Lönn i Jättåsen

Även Maja blir förhållandevis tidigt änka. År 1887, vid 56 års ålder, dör Nils av icke angiven orsak. I det lilla torpet Jättåsen bor då även vuxne sonen Johannes med hustru Johanna och deras 3 små barn: spädbarnet Emma, Emilia Augusta 2 år, samt Elin 4 år. Den likaledes vuxne sonen Karl hade lämnat boet och flyttat till Rämmen. Jonas (Jon) bodde också fortfarande kvar, men flyttade efter 1 år till drängtjänst i Laggsundet. De 4 egna minderåriga barnen Jan-Olof (14 år), August (11 år), Gustaf (8 år) och Naemi (4 år) bodde naturligtvis också där. Inalles bodde alltså 13 personer i torpet om 1 rum och kök: 3 vuxna, 3 tonåringar om 19, 16 och 14 år samt 7 barn mellan 11 och 0 år. Bouppteckningen efter Nils Johan Lönn, som finns i avskrift på hemsidan torgnylaas.se, ger en god bild av förhållandena hos en småtorparfamilj vid slutet av 1800-talet. Lösöret värderades till 153 kr, men den största enskilda tillgången var en fordran till Helleforsbolaget på dryga 120 kr. Med skulder om ca 170 kr hade boet en nettobehållning av ca 110 kr. Inte så mycket kanske, men ändå inte dåligt vid en tid då många torpare stod i skuld.

Torpet Jättåsen 2010.

Familjen Scherp i Vitklinten

Efter uppväxt som son till hjälpsmeden och eldvaktaren vid Gustafsströms bruk, Nils Danielsson Scherp f. 1790, flyttade sonen Jan 1816 med lilla dottern Stina (f. 1815) och hustrun Stina Jansdotter (1796-1886) från Laggsundet till Östra Vitklinten som torpare. Enligt husförhörsboken har Jan som binamn "Scherp". Ursprunget till namnet och av vilken anledning han över huvud taget hade ett binamn framgår inte.

Paret Scherp får 8 barn i Vitklinten.

Okända medlemmar av familjen Scherp i Vitklinten. (Foto genom Leif Olsson, Lesjöfors)

Lönns och Scherps vägar möts; ett märkligt äktenskap

Familjen Scherps fjärde son, Daniel föds 1823 och är därmed 2 år äldre än grannflickan Lovisa Lönn.

Efter två års pigtjänst hor torparen Jan Jansson i den närbelägna Fäbodhöjden 1840-1842 återvände den 17-åriga Lovisa till hemmet efter ådragen "venerisk smitta". Hur hon lyckats ådra sig venerisk smitta i ett torp i Öst-Värmlands finnmarker i mitten på 1800-talet kan man begrunda, men någon måste väl ha varit ute i stora världen och "roat" sig. Efter en tid i hemmet börjar Lovisa 1844 sin pigtjänst hos Vitklintsgrannarna moster Lisa Fredriksdotter och Jan Göransson. Året efter ansluter Daniel Scherp till Jan Göransson som dräng efter en tid som dräng i Hellefors.

De två ungdomarna finner uppenbarligen varandra och Lovisa blir gravid, flyttar hem till modern och föder sonen Johannes den 14 september 1847. En månad senare, den 17/10 noteras i kyrkboken att Lovisa är "kyrktagen den 17de oct 1847 såsom Daniel Scherps hustru. Vittnen Nils Jansson och hustru Anna Andersdotter från Hvitklinten Jan Göransson och Lisa Fredriksdotter från Hvitklinten."

Dessa knapphändiga uppgifter i Husförhörslängden kan knappast tolkas på annat sätt än att vigseln ägde rum vid samma tillfälle som Lovisas kyrktagning. De namngivna vittnena kan inte uppfattas som annat än bröllopsvittnen. Något krav på vittnen till kyrktagningen fanns ju inte. Vigseln finns dock inte noterad i Vigselboken och någon lysning finns inte heller noterad trots lagkrav på lysning (fanns ända till 1973). Om detta stämmer, måste prästen av någon anledning självsvåldigt ha beslutat att frångå den gällande förordningen.

Daniel Scherps flytt till Gravendal och omgifte

Äktenskapsarrangemanget verkar bisarrt och konstruerat och forcerat fram. Hur som helst, något gemensamt liv blir det aldrig för Lovisa och Daniel. Redan senare samma höst (1847) flyttar Daniel till Gravendal för arbete på bruket där. Kanske var det meningen att makan Lovisa skulle komma efter, kanske lämnade han vad han uppfattade som ett omöjligt äktenskap för att söka lyckan på annat håll. Vi lär aldrig få veta omständigheterna med säkerhet.

Den 8 januari 1848 dör ”Daniel Scherps barn”, den knappt 4 månader gamle Johannes i mamma Lovisas föräldrahem i Vitklinten. Någon dödsorsak finns inte noterad.

Vid Gravendals bruk är det full fart vid den här tiden och de följande åren arbetar Daniel där som dräng/arbetare. Efter ett kortare mellanspel under 1850-51 som dräng på prästgården i Säfsnäs återvänder han till arbetet på bruket i Gravendal.

Där träffar han Maja Hansdotter från Seghöjden i Säfsnäs. Men det är först efter att hans äktenskap med Lovisa Lönn upphävts i Consistorium som han och Maja kan vigas i Säfsnäs den 29/10 1853. Paret får i rask följd tre söner i Gravendal, Johannes, f.1853, Gustaf, f. 1855 och Carl, f. 1856.

Sensommaren 1857 drar dödens vindar fram i trakten med rena masslakten, speciellt bland barn. I dödboken för Säfsnäs uppges inte dödsorsaken, men i angränsande socknar härjade den mycket smittsamma rödsoten (dysenteri) vid den här tiden, så med största sannolikhet gällde detta även brukssamhället Gravendal. Även den unga familjen Scherp drabbades obarmhärtigt: Inom loppet av 4 dagar i början av augusti 1857 dör alla de tre sönerna.

Vi kan bara ana all förtvivlan och vånda hos familjen Scherp efter de ohyggliga augustidagarna. Senare under hösten lämnar det nu barnlösa paret bruksmiljön i Gravendal för en ny start som kolartorpare i Gällinghöjden. Kanske upplevde man ett behov av miljöombyte - att lämna Gravendal med alla hemska minnen. Paret förblev dock inte barnlösa någon längre tid. Den 12 maj året därpå, 1858, föddes dottern Maria och 2 år senare, 28 augusti 1860, sonen Carl.

Tydligen tröttnade ändå familjen på livet i kolartorpet mitt på skogen för 1861, efter 3 år som kolartorpare, flyttade man åter till bruksmiljön. Den här gången till Hyttriset vid Abäckshyttan i Nyhammar. Oturen med barnen fortsatte dock - den 4 januari 1862 dör även lille sonen Carl, 1,5 år gammal. Av de 6 barn som Daniel avlat, fanns nu bara 4-åriga dottern Maria i livet. Senare samma år, den 4 november föds dottern Augusta, som med tiden kommer att bli lärarinna och maka till Adolf Andersson och moder till författaren Dan Andersson.

Lovisa Lönns vidare öden

Vad hände då med Lovisa Lönn efter maken Daniel Scherps flytt till Gravendal 1847 och sonen Johannes död i början av 1858? Ja, efter pigtjänster i Vitklinten och Gustafsström flyttar hon 1851 till Grythyttan. Hennes vidare öden där har jag (ännu) inte lyckats spåra då inflyttningslängderna för 1851 för Grythyttan saknas.

Låt oss ändå hoppas att hon fick ordning på sitt liv efter venerisk smitta och ett förlorat barn i ett minst sagt bisarrt "äktenskap".

Epilog: Ett intressant, och förmodligen ganska unikt, exempel på vad som närmast ser ut som ett tvångsäktenskap med påföljande skilsmässa.

Att det dessutom handlar om min morfars fars halvsyster Lovisa Lönn och hennes "äktenskap" med Dan Anderssons morfar och en (hittills okänd?) morbror till Dan, Johannes Scherp, som inte ens får bli 4 månader, gör ju historien till en extra liten pikant kuriositet inom den egna släkten.

Consistorium= Domkapitlet, "constitoriumecclesiasticum", ett biskopslett stiftsorgan inom Svenska kyrkan. Fram till 1748 hade endast domkapitlet rätt att upplösa äktenskap och trolovningar. Efter 1748 var domkapitlets roll mera formell. Lovisas och Daniels äktenskap bör ha upplösts genom beslut i Consistorium i Västerås.

Dysenteri är en akut tarminflammation orsakad av amöbor eller bakterier. Symptomen är intensiv diarré med blodig avföring. Sjukdomen överförs genom förtäring av smittad mat eller vatten, men även direkt från människa till människa.

Källor:

Ministerialböcker för Gåsborns och Rämmens socknar i Värmland och för Säfsen och Grangärde i Dalarna.

Tillbaka