Källa: Advokatfiskalen Värmland Göta hovrätt 1667 AD bild 241, sid 140, ff. Anno 1667, den 6 May wardt extra ordinarie tingh hållit medh allmogen afh Wärmelands Bergs lagh uthi Philipstadh, närvarandes Cronones Länsman förståndl Hendrich Erichsson i Daglösewijken sampt efterskrefne bol- faste och edsvurne danemän aff Bergz Nämpenden, som woro Nils Persson på Önshyttan. Nils Sonesson på Fougdehyttan. Per Bengtsson i Härhultet. Joen Erichsson på Asphyttan. carl Olufsson wid Åskagen. Hans Månsson på Forsshyttan. Håfwol Olufsson på Kalffhyttan. Johan Olufsson Saxån. Per Joensson widh St: Croppan. Tå i förstonne kom för Rätten Johan Sigfridsson i Sundsiönn i Färnebo sochn och så för sigh, som sin Modher h:d Maria Persdotter, och sys kon Margareta, Hendrich och Annika Sigfridsbarn, klagande huru- som theras respective dotter och syster Malin Sigfridsdotter, war af sin onde och arge man Erich Christophersson widh Djupräm- men i samma sochn å skatte, så illa handterad och slagin, medh en Bössa, Buttstör och knyff tridie dagh påskr sistlidne, som war d: 9. Aprilis, att hon ey längre leffde, än i otta dagar ther effter, näml. till d: 17. Dito om Morgonen. Be-de (benämnde) Erich nekte fuller inthet sigh wara hwållande till sin hustrus  dödh, men förebar emot sin willie, i thet han skulle helpa henne i sängh och hade glömbdt läggia ifrån sigh knyfwen, som han stodh och karfwade eller sönderskar tobak medh, när hon gick druckin och ragade af brennewijn. Johan Sigfridsson swarade crisneligen woro medh willie skiedt, emedan han hade ofta slagit henne tillförende, jämwäl och medh knyff, som war händt två gånger något för thetta; Welat förgöra henne i siönn, när hon twättade kläder i åhr och han Wag- te större dikaat (=huggit upp), hade inte h: Karin Johan Perssons i Näs- rämmen thet förhindrat, tå henne förmedelst hans dragen te förgickz thet Barnet, hon senast födde där och några gånger achtat skiuta henne ihjäl, ther i hon och är deels ny sida 141 af Barnen, deres elliest hindrad. Den berörde tredie dagh Påskr, hade först tagit henne i håret och slagit i Marken, för hon till- taldte honom om en tunna han i fyllan sönderslogh, för hon wille inthet gifwa honom så myctit brännewijn han be- gärde, ther barnen skilde them åth uthan för gården, sedan inne widh förstufuendörrren tijta(?) så, ther och barnen skilde them åth, näst in uthi stufuan slagit henne all blå medh en bössa,än uthi föstfuann stött henne ett hol i pannan medh en buttstör; och sidst stungit henne medh Telgknyff bak i ryggen, under wenstra axelbenet alt in till Ger- wartan. Be:de Erich Christophersson gick alt medh stilla tij- gande förbij, undantagandes stöten i pannan, att han icke giorde then medh sitt tilltryctande(!?) utan hon lopp then sigh tilll, och knijffstinget, att när thet skedde, hvoro the blefne wenner igen och såthe sinnelag. När nu frå- gades efter Wittnen uppå alt thetta, gaffz till svars, att thet woro inga för handh, uthan theras egna barn, och en fremmande pojke, widh nampn Oluff Joensson ifrån Philipstadh, som läste för theras Barn och inthet wore då dråpet skedde inne i stufuan, uthan uthi ett Torkhus bort afsijdes. Grufwe Fougden Anders Andersson Korp hade skrifwit kyrckeherden Wyrdige och högwällarde N. Simon Skragge i Philipstad till, och berättat efter Oluff Perssons widh Dalkarssiönn ordh, att när han kom tyti? Djuprämmen samma tridie dagh påska att kiöpa rågh, ther han inthet tå kunde få, för han hade inthet annat än koppar- mynt, tå war Erichz hustru Malin så sönderslagin att hon medh nödh kunde gå, och då han andra dagen kom igen om samma ärende war hustrun så huggin medh en tälgeknijff, att blodet stodh öfwer alt stufua- och förstugungolfwet och flödde iämpt och sampt af henne, ther hon lågh i en sängh bakom förstuedörren, och blodigh öfwer ansichtet, och eij orkade tala ett ordh, och swij- nen stodo och åto af blodhet, som rann af sängen. Sa- me Mr (=Mäster): simon Skragge berättade siälff, att widh       kyn ny sida 142 Kyndermassan i åhr, kom Bn;de H: Malin och klagade sigh, att hon nödgades gp ifrån honom för hans onda sinnes men bleff då trygd gå tillbaka. Födde sedan ett dödt barn, thet Gudh weth war uthaff, emedan Erich kom widh then tijden och begärde pass, att söka sigh boställe annorstädes och H: Karin widh Nääsrämmen berättade, att när Erich mäckte(?) waken på siönn större, togh han hustrun i armen, såsom willande stupa henne ther uthi, sampt h: Anna widh Omsiöen säger, att fostret fåt ther sin skada, att thet föddes dödt, 10 veckor för än tijdh war. När barnet begroffz d: 24. feb. war inthet fadhern medh, uthan blåtta barnen, sonen och dottren. När hon gick i kyrckio och till Herrans Nattwardh d: 17. Martij war han eij heller medh, uthan när hon kom henm, skiöt ihjäl hunden widh hennes fötter, hotandes henne och med samma Tractamente. Carl Persson, som war kallat att läckia (=läka) henne, säger att knijffslaget war gångit under axelskuldran igenom lijfwet, in moot bröstet och gerwartan. Comminister, Wällärde Her Gillius Nicolai Pistorig, som begroff den dräpne h: Ma- lin, och hade order att rannsaka om hennes affärdh, be- känner då warer berättat, att hon Malin rände sielff på buttstören, då hon fick thet holet i pannan, tå the woro bägge druckne af brännewijn, och systern som swepte henne fann många blåmerken på hennes kropp af bössan. När nu alt thetta togz af samptelige Rät- ten i betänkande och närwarande nämpend af före- tedda skiäl, enhälleligen förtdta, honom Erich Christopher- sson till willingiärd. Så dömbdes han att mista lijf sitt för hustrun efter Gudz lagh, Gen. 9.6 Exod. 21, 12. och dråp. D still() 2. L.L. (Kap 2 i landslagen) Men om Barnet, thet icke full tijgh och wittne (=vittnesintyg) är till, ställes under Gudz doom. Doch alt under then Högl.(höglovliga) Kongl. Hoffrättz nådhgunstiga förklarningh, innan någon execution skier. Näst lijstes ?svårläst?  öfwer samptlige klaganderne och them som misstäckaren fångat hafwer, widh theras (=dennes?) hals som om ofrijden misstänkt äro nämbl. Jöns, Christopher, Sigfridh, Daniel och Hans Christophers söner.

Kommentar:Vid sidan av det ohyggliga sakinnehållet i domstolsprotokollet, så avslöjar vittnesmålen en hel del intressant om personrelationer och vardagslivet på trakten.Så t.ex. klargörs redan från början att den dödade Malin Sigfridsdotter hade 4 levande syskon, Johan, Margareta, Hendrich och Annika, där tydligen Johan var deras talesman. Deras moder, Maria Persdotter, var Lång-Christopher Jönssons andra hustru, som förde de fem nämnda barnen med sig in i deras äktenskap. Lång-Christopher blev alltså deras styvfar. Erik Christophersson var Lång-Christophers egen son i sitt första äktenskap. Erik och hustru Malin var alltså styvsyskon och uppväxta i samma hem i Sundsjön, men inte blodsligt släkta.

- Man hade tillgång till tobak i en form som man skar bitar av med kniv. Vågar vi gissa att man skar av bitar att tugga på?

- Man tvättade kläder i en vak i sjön - eller åtminstone sköljde.

- Man hade tunnor till förvaring (säd?) och var tydligen begivna på brännvin.

- Man hade bössa och buttstör. Gissningsvis träpinne att röra om kläderna med i tvättbutten.

- Man hade förstuga. Den ursprungliga rökstugan hade bara ett rum, men med tiden blev det vanligt att man byggde till en förstuga. Troligen bodde Erik och Malin i en sådan rökstuga med tillbyggd förstuga.

- Det fanns ett torkhus (ria?) där en pojke från Filipstad höll till och läste för deras barn. Förutom en 22-årig Christopher hade Erik ytterligare två söner, Sigfrid (18 år) och Johan (17 år) med sin förra hustru samt dottern Maria, 10 år med Malin.
Det här är en mycket anmärkningsvärd uppgift. Tydligen var en pojke från Filipstad anlitad för att "läsa för barnen".  Detta kan knappast tolkas på annat sätt än att han var anställd som privatlärare, informator. Det tyder på god ekonomi och sociala ambitioner. Betänk att detta är finnmark på 1600-talet, nästan 200 år före agen om allmän folkskola (1842). Men vilka barn var det som undervisades? Den som verkar passa bäst i ålder är ju 10-åriga Maria, men kostade man verkligen på en flicka privatundervisning i finnmarken på 1600-talet? Tonårssönerna verkar något överåriga, men kanske var det ändå de som blev undervisade.

- Man hade överskott av råg som man kunde sälja och var i position att bestämma priset - kopparmynt dög inte. Det skulle vara silvermynt!

- Man hade grisar, som dessutom tilläts vara inomhus.

- Man behövde respass för att resa till annan ort och det gick att upplösa äktenskapet med prästens hjälp. I det här fallet vägrade prästen Skragge i båda fallen med förödande konsekvenser för båda parterna!

- Man dömde efter "Guds lag", dvs Bibeln, med Landslagen som komplement. Här rådde alltså sharia! Någon allmän lag för hela Sverige kom ju inte förrän 1734.

- Protokollet avslutas med ett omnämnande av de som fört Erik inför rätta, nämligen Jöns, Christopher, Sigfrid, Daniel och Hans, hans bröder även om det inte nämns i texten. En indirekt verifiering av deras släktskap.

Slutkommentar: Uppenbarligen hade Erik lyckats arbeta upp Djuprämmen till ett välbeställt bergsmanshemman innan något gick helt snett: Sinnessjukdom, brännvinsmissbruk???

Efter att Erik avrättats senare på hösten 1667 fick de tonåriga sönerna Sigfrid och Johan ta över ansvaret för gården. De delade så småningom egendomen mellan sig, men kom båda att bo kvar i Djuprämmen i hela sina långa liv. Sigfrid blev 98 år och Johan 91.

Under generationerna som följde skulle släkten komma att bo kvar i Djuprämmen och stadigt växa i ekonomisk och social status ända fram till kollapsen i samband med bruksdöden mot slutet av 1800-talet.