Bouppteckningar; Kommentarer

 

Efter att ha gått igenom de hittills avskrivna bouppteckningarna och efter bästa förmåga kompletterat och korrigerat har jag gjort en del observationer som jag tycker är intressanta.

 

Tre av bouppteckningarna gäller personer i tre generationer i rakt nedstigande led och alla med samma namn, Christopher Christophersson, som alla tre dog med kort tidsmellanrum i Djuprämmen i Värmland. Ytterligare en son Mathias (1815-1840) dog vid samma tid (av Vattusot), men den bouppteckningen har jag ännu inte läst.

Farfar Christopher, Bergsman och Nämndeman (1786-1839), blev 55 år och dog av ”lamhet och värk”.

Bergsmanssonen Christopher 1812-1839. Blev 27 år och dog av ”håll och stygn. Feber” (Lunginflammation).

Lille Bergsmanssonen Christopher 1838-1839. Blev 1,5 år och dog av rödsot (=difteri).

 

Farfar Christopher var vid sin död oktober 1839 en mycket välbärgad man. Förutom släktgården i Djuprämmen ägde han ytterligare en nästan lika högt taxerad bergsmansgård i Gåsbornshyttan samt andelar i både Gåsbornshyttan och Rämshyttan liksom del i gruvan i Långbanshyttan samt ett ansenligt lager av tackjärn vid Gåsbornshyttan. Förutom förväntat lösöre för jordbruk och bergshantering fanns också statusföremål såsom teservis och ett bibliotek. Nettobehållningen i boet taxerades till den ansenliga summan av 11 000 Riksdaler Banco.

Sonen Christopher hade vid sin död i april 1839 alltså ännu inte fått del av något fadersarv och hade därför mer blygsamma tillgångar; i stort sett bara kläder och lösöre för hushållet. Tillgångarna värderades till drygt 115 Riksdaler, men med skulder om drygt 106 blev nettobehållningen blygsamma 8 Riksdaler och 37 skilling.

Lille sonsonen Christopher hade däremot vid bouppteckningen efter sin död, som gjordes först 1842, ärvt både fader och farfader samt farbrodern Mathias och därigenom fått sin andel i såväl hyttor som gruvor och kvarnar liksom i tackjärn och övrigt lösöre samt skulder. Nettobehållningen efter den lille parveln taxerades till 1822 Riksdaler. Inte dåligt för någon som inte ens hann bli 2 år gammal!

 

Farfar Christophers yngre broder, Per (min farfars farfar 1787-1836) dog i lungsot blott 49 år gammal. (Några dagar efter Pers död dog hans lille son, Mattias 1,5 år också i lungsot). Per var inte på långa vägar lika förmögen som sin äldre broder, som ju varit den som fått förvalta släktgården.

Hans tillgångar värderades till 1816 Riksdaler, varav fastigheten i Gåsbornshyttan med 1/32del i hyttan bidrog med 1466. Tyvärr var också skulderna ganska stora, speciellt till Bruket, 666 Riksdaler, varför nettobehållningen blev måttliga 239 Riksdaler.

 

I klar kontrast till de mer eller mindre välbärgade bergsmännen på min fars/farfars sida står ett par andra bouppteckningar.

 

Först av dessa hittar vi den efter Cajsa Ersdotter (1826-1858), min mormors fars (Jan Carlsson) första hustru, som dog i barnsäng,. Lösöret var ungefär vad man kunde förvänta sig hos en redlig torparfamilj och värderades till 398 Riksdaler. Men med skulder på 755 Riksdaler, varav 740 till Rämsbolaget, blev det ändå en brist i boet om inte mindre än 357 Riksdaler.

 

Litet bättre ställt hade min morfars far, dagkarlstorparen Nils-Johan Lönn (1831-1887) vid sin död. Normalt torparlösöre inklusive 1 ko, 3 får och 4 höns, värderades till drygt 280 Kronor, men med 169 kronor i skuld (varav 40 för begravningen!) blev torpets nettobehållning futtiga 11 kronor – ändå på plus!

 

Tillbaka